24 maj 2014

Mat - en hatkärlekshistoria

Som vanligt när jag får pengar blir det ätfest. Den har nu pågått i fem dagar. Dislike. Och om 54 minuter öppnar Konsum och jag tänker salt eller sött? Mat eller godis? Eller varför inte både och? Gah. Försöker komma ihåg hur illamående jag blir efter att ha hetsat i mig en hel blåbärspaj med en halvliter vaniljsås, men det minns jag som vanligt inte förrän det är gjort. Ah, just ja, det här är anledningen till att jag alltid ångrar mig efteråt.
Att jag läser en bok som innehåller bulimi hjälper inte direkt. Stalins kossor av Sofi Oksanen.
Mat är så jävla komplicerat. Som med allt annat går det inte att vara lagom. Allt eller inget. Det här med regelbunden utfodring har jag inte praktiserat sedan jag flyttade hemifrån för 11 år sedan. Och inte ens då gick det särskilt bra. (Nu började jag tänka på Marabous cocoschoklad. När jag flyttade till min första egna lägenhet levde jag på det ett tag. Kommer aldrig förlåta Marabou för att de slutade tillverka den.) Jo förresten, på diverse behandlingshem, där har det varit väldigt strukturerat, men att komma ut i friheten igen och försöka fortsätta med det på egen hand... nä. Det är som kärnfysik, det går långt utanför min horisont.
Om man kunde ta ett piller (lösningen på allt) varje dag som gav en all näring man behöver samt motade bort hungern, då skulle jag utan tvekan göra det resten av mina dagar.

Update på dräktighetsfronten: Igår sparkade det hejvilt i Zeldas mage, det både kändes och syntes. Så jävla häftigt! Har köpt torrfoder för kattungar och Z snaskar i sig med god aptit. Misha också. Jag har bara inte hjärta att mota bort gammelhaggan från bebismaten... Och så har jag byggt ett bo av två kartonger + min gammelmormors lapptäcke i garderoben, men Z verkade inte överdrivet entusiastisk. 4 juni är tydligen det optimala datumet för att föda, om hon nu blev på smällen den där enda gången jag faktiskt såg henne in action med en hane. Men jag är beredd på att gnottarna kan titta ut när som helst. Längtarlängtarlängtaaar! Måtte allt gå bra. Det har det i och för sig alltid gjort förut, men det var innan jag googlade dräktig katt och upptäckte att det tydligen finns ett oräkneligt antal saker som kan gå fruktansvärt fel. Ignorance is bliss.

Inga kommentarer: